Synonymer till befalla

Ex: Befalla anläggandet af hofsorg. Här har ni ingenting att befalla Befalla frám, i'n, néd, úpp, út, o. s. v., med myndighet begära, tillsäga om, att något skall bäras, föras, hämtas, skaffas, eller att någon skall komma fram, in, ned, o. s. v., t. ex.: Befalla fram en bål på bordet, befalla fram hästar och vagn, befalla in vin, befalla ned pelsen ur klädvinden, befalla upp mat, befalla ut drängen ur drängstugan, o. s. v. Såsom höflighetsuttryck märkas: Hcvad befallalles? (sammandraget hva' befallalls.?), hvad behagar, önskar, vill ni? äfv. ett vanligt uttryck, då man antingen ej hört eller orätt uppfattat en persons ord och vill bedja honom upprepa, hvad han sagt. (I sednare meningen säger man i vårdslöst tal ofta: hva'falls?) Ni äger (har) att befalla, det står er fritt att göra, hvad ell. huru ni behagar. Låta befalla sig, efterkomma en mydnig tillsägelse, ehuru man detill ej är förpliktigad. Han låte ej befalla sig af andra än dem, som dertill äga rätt. -Syn. Bjuda, Anbefalla, Beordra, Antyda, Tillsäga.

Påbjuda. Konungen har befallallt, att alla vapenföra män skola utskrifvas till krigstjenst. Vi, - - - - bjude och befallalle, den vanliga ordformeln i början af kongliga förordningar.

Bjuda att komma på besök eller till måltid, lustbarhet, och så vidare Brukas i denna mening blott då, när bjudningensker från en konung eller furstlig person. Konungen befallallde honom till sin taffel. Han haf blifvit befallalld på hofvet. Drottningen har gifvit en stor supé, till hvilken flere af borgerskapet voro bi-llde.

Syn: Bjuda

Gifva uppdrag att köpa, sälja eller uträtta. Brukas som höflighetsuttryck. Har ni något att befalla till Upsala (bud, brf, ärende)? - - - - från

Ex: U. (att hämta eller köpa).

Anbefalla (åt Guds skydd och vård,), anförtro. Nyttjas blott i religiös stil och i konungabref.

Ex: Befalla sin själ i Guds hand. Vi befallalle eder Gud allsmäktig. I äldre tider skrefs i samma mening: Gudi befalladt! Reflexiivt säges äfv. Befalla sig i Guds hand.

Ex: Befalla öfver: Herrska, regera öfver, kommendera. befalla öfver ett rike, en stad, ett folk, en krigshär. c) Hafva ell. äga att befalla öfver, öäga rätt att tilldela befallningar, äfv. genom befallningar leda ens verksamhet; äfv. (fig.) äga rätt, tillfälle att kunna förfoga öfver, t. ex.: Han är min tjenare: jag äger att befalla öfver honom; den, som har folk och tjenare att befalla öfver, måste vara mycket erfaren; du har att befalla öfver mig och mitt hus. -

Befalla om, genom befallningar ombestyra.