Synonymer till balans
Utforska synonymer och betydelser för balans
Betydelse:
— "han hade svårt att hålla balansen på skidorna"
— "hon tappade balansen och föll"
Balans som tillstånd av jämvikt, kroppslig eller själslig stadga och kontrollerad stabilitet.
jämviktstillstånd
Grundbetydelsen där balans avser ett tillstånd av jämvikt eller att något hålls i rätt läge.
stabilitet och behärskning
Balans i betydelsen fysisk stabilitet eller inre kontroll, ofta i fråga om hållning, sinnesnärvaro eller harmoniskt tillstånd.
Balans som föremål, anordning eller mekanisk del som skapar eller upprätthåller jämvikt.
motvikt
Balans i konkret betydelse som något som väger upp eller fungerar som motkraft.
våg och hävstångsdel
Balans som benämning på delar i äldre eller tekniska vägnings- och hävstångsanordningar.
urverk och svängande del
Balans som teknisk komponent i ur eller mekanismer, särskilt svängande delar som reglerar rörelse.
Balans som ekonomiskt slutläge i bokföring eller som sammanställning av tillgångar och skulder.
saldo
Balans i betydelsen bokslutssaldo eller ekonomiskt netto vid en viss tidpunkt.
balansräkning och bokslut
Balans som ekonomisk uppställning eller bokföringshandling i redovisningssammanhang.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för balans.
Balans i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Vågbalk. Kallas även Vågbalans.
-
Jemnvigt (både i egentlig och figurlig bemärkelse)
Ex: Hålla balansen. Förlora balansen. Komma, falla ur balansen. Jfr. Handelsbalans.
Syn: , Jemnvigt
-
handl.
Utslaget af jemförelsen emellan debet och vredit vid slutet af en räkning eller vid ett bokslut. Utgående balans; i slutet af bok eller räkning. Ingående balans, öfverförd till början af bok eller räkning.
-
Brist i kassa, varulager, inventarier och så vidare, för hvilka bör redovisas. Vara, komma på balans Proprie balans brist i en redogörares levering, det vill säga att han uppburit mera, än han lemnat ifrån sig. - Balans kallas allt efter omständigheterna: Kassabrist, Magasinsbrist, Inventariebrist, och så vidare
Historik & ursprung för Balans
-
Substantiv
balans, 1627, ytterst från franska balance, av latin *bilancia, vågskål, avledning av bilanx (näml. libra), våg med två viktskålar, av bi-, två-, tve-, och lanx (genit. lancis), vågskål, fat. — Förr bland av även 'vågskål', till exempel 1745.
Källa: Hellquists (1922)